Frustrerande. Lite som med Emanuels krönika i DN. Vi gör ju som vi gör för att vi vill, inte för att någon tvingar oss?
Eftersom vi fortfarande i allra högsta grad är i en utvecklings-/ lärande-fas är det klart att vi ska problematisera, fundera, diskutera. Men måste det göras utifrån ett så alarmistiskt perspektiv?